Hej nu ar jag pa Kuba, revolutionens land. Vi har varit har nu sen i mandags. Vi borjade i Havanna pa nagra dagar och nu ar vi i Trinindad, den bast bevarade koloniala staden i den nya varlden.
Jag maste saga att det ar ett valdigt underligt land. De har tva valutor har. En som ar for turisterna kan man saga som ar valdigt dyr, men som aven kubanerna anvander och en valuta for kubanerna, men som turiterna ocksa kan anvanda, CUC och Modena nacional. T ex sa kostar det 6 cuc att anvanda internet har, ca 60 kroner i timmen, vilket ar rena ranet med tanke pa att det kostade 8 kr timmen i Brasilien. Men det ar sa det fungerar har, att ta overpris pa de som har pengar ar fullt acceptabelt. Men ibland blir det fanigt dyrt. Men det som ar kruxet ar att aven kubanerna som ar extremt fattiga maste handla med denna valutan. Man kan saga att allt "fint" handlar du for CUC och allt "fult" for modena nacional, t ex lokal producerade gronsaker och brod for MN men ska du kopa en flaska vatten sa far du punga ut CUC. Det ar okej for mig egentligen, sa jag klagar inte om det var ett fungerande system. Men de som bor har far verkligen lida for att de inte har rad med att handla for den har valutan. De kan inte kopa nagot som ar ens lite mer "lyxigt" som en bit choklad eller ens glass. I Havanna koade ett trettiotal pers varje dag for att kopa en kopp glass for MN i stallet for att kopa en vanlig strutglass for 1 CUC. 10 CUC motsvarar 100 kr och 10 CUC kan man vaxla in till 250 modena nacional.
En lakare har tjanar 30 CUC i manaden.
Det kanns ratt sa skumt att vara har och ha den kunskapen att man ar sa fruktansvart priviligerad. Att man ens har rest hit ar som en hel livslon for dem. Det hela ar lite forvirrande. I Havanna patrullerar poliser pa gatan och ibland plockar de in folk bara for att de inte har sina id kort pa sig, for det maste man alltid bara med sig. Eller sa blev de inplockade for att de umgicks med en turist. Forr var det forbjudet att prata med turister, det ar lagligt nu men jag marker att folk ar pa sin vakt.
Men det ar ett valdigt intressant land. De vanligste bilarna har ar verkligen gamla amerikanare fran femtiotalet, i mer eller mindre fallfardigt skick. I Havanna ar det som att vandra runt i en femtiotals film. Det finns ingen reklam, ingen macdonalds, ingen direkt shopping, for ingen har rad, inga nya byggnader.Det ar ingen vanlig kommersiell storstad utan ett samhalle fran for, men med stor medvetenhet om att det lever pa tvatusentalet.
De ar valdigt fattiga har men det ar en fattigdom som ar utbredd bland folken, alla lever pa samma villkor mer eller mindre. De far grattis sjukvard, grattis skola upp till universitet, grattis boende och elektricitet. Sa de lever alla ett dragligt liv, de enda som saknas ar friheten att rora pa sig som man vill. Det finns till och med restriktioner om att man inte far resa mellan landets stader och definitivt inte utomlands som man vill. Det sager manga Kubaner man traffar, de beklagar sig over att inte fa resa.
Det ar darfor det kanns sa fel att vara turist har pa ett satt. Det ar deras framsta inkomst men det kanns som det sticker i ogonen nar man gar forbi och ater en glass eller ens tar en taxi, for att man vet att det ar omojligt for dem.
Men jag ar glad att jag ar har, vi var ute och dansade salsa igar vilket var valdigt kul. Idag gjorde vi en tur till sockerrorsdalarna coh gick upp i ett hogt utkikstorn som var fran 1800 talet. Sen var vi pa stranden och tog det lungt. Snart ska vi laga pumpagryta som vi kopte pa den lokala marknaden for MN och sen ar det salsa igen. Imorgon ska vi ga runt i Trinindad och kolla pa alla museum och gamla platser det finns har, for historia sjuder Kuba av.
Men nu om tva veckor aker jag hem och vi hors allihopa da.
Kramar Lena
lördag 18 april 2009
söndag 12 april 2009
Good bye country of samba and caipirinha
Hej!
Inatt aker vi till Kuba och landar i havanna ca 21.30. Det kanns lite underligt att lamna detta land som gett mig sa mycket. Jag kan inte fa nog av det och sa ska jag helt abrupt avsluta min vistelse och flyga till ett helt frammande land.
Men samtidigt ska det bli kul att fa uppleva nagot nytt och ta del av dess seder och bruk. For vissa grejer ar jag aven evinnerligt trott pa i Brasilien, fast forstas sa overvager det positiva.
Men jag kommer inte sakna alla killar som pussar at en pa gatan och antar att de kan fa vem de vill bara de sager att man ar vacker tillrackligt manga ganger. De ger sig inte hur mycket man ignorerar dem. Och de forsakrar gang pa gang att "vi har nagot speciellt, det markte jag fran forsta borjan". Ah visst tro du det, sa gar jag.
Och jag kommer inte sakna brassarnas brist pa serviceinriktning. Det kan ta hundra ar att handla nagot i mataffaren bara for att kassorskan ar snigelseg eller snackar med en kompis. Eller kanske for att de promt maste packa ner ens varor i plastpasar trots att det ar hundra meter ko. De ar bara helt ointresserade ibland av att hjalpa eller att vara lite effektiva.
Men men talamod min van.
Men vad kommer jag da sakna? Musiken, dansen, varmen, stranderna, Rio, att inte fa ta del av den har kulturen utan aka hem till trakiga Sverige, dar ingen vet hur man slapper loss ordentligt ( utan x antal promille i kroppen). Brasilien andas livsgladje som inte existerar nagon annanstans.
Idag ar sista natten och vi ska gora nagot, vet ej vad an. Men igar borjade vi med att ga ut och ata lite. En rakgryta som ar specialite har. Sen sa stack vi till ett jazzstalle som lag precis vid vattnet intill ett museum och chillade. Jag sorplade pa en caipirinha och vi lyssnade pa improvisationsjazz i nagon timme. Det var valdigt trevligt att sitta och titta pa vagorna och hora musik jammas fram. Det var mycket folk och en skon start. Sen akte vi till ett annat stalle och gick pa en dans klubb med lite blandad musik. Det var trevligt med. Det blev lite forro, lite samba o annan musik, och lite mer caipirinha. Vi var val hemma fyra nagon gang. Det var paskafton det.
Men an ar inte resan slut, tre veckor aterstar att uppleva.
Ciao
Inatt aker vi till Kuba och landar i havanna ca 21.30. Det kanns lite underligt att lamna detta land som gett mig sa mycket. Jag kan inte fa nog av det och sa ska jag helt abrupt avsluta min vistelse och flyga till ett helt frammande land.
Men samtidigt ska det bli kul att fa uppleva nagot nytt och ta del av dess seder och bruk. For vissa grejer ar jag aven evinnerligt trott pa i Brasilien, fast forstas sa overvager det positiva.
Men jag kommer inte sakna alla killar som pussar at en pa gatan och antar att de kan fa vem de vill bara de sager att man ar vacker tillrackligt manga ganger. De ger sig inte hur mycket man ignorerar dem. Och de forsakrar gang pa gang att "vi har nagot speciellt, det markte jag fran forsta borjan". Ah visst tro du det, sa gar jag.
Och jag kommer inte sakna brassarnas brist pa serviceinriktning. Det kan ta hundra ar att handla nagot i mataffaren bara for att kassorskan ar snigelseg eller snackar med en kompis. Eller kanske for att de promt maste packa ner ens varor i plastpasar trots att det ar hundra meter ko. De ar bara helt ointresserade ibland av att hjalpa eller att vara lite effektiva.
Men men talamod min van.
Men vad kommer jag da sakna? Musiken, dansen, varmen, stranderna, Rio
Idag ar sista natten och vi ska gora nagot, vet ej vad an. Men igar borjade vi med att ga ut och ata lite. En rakgryta som ar specialite har. Sen sa stack vi till ett jazzstalle som lag precis vid vattnet intill ett museum och chillade. Jag sorplade pa en caipirinha och vi lyssnade pa improvisationsjazz i nagon timme. Det var valdigt trevligt att sitta och titta pa vagorna och hora musik jammas fram. Det var mycket folk och en skon start. Sen akte vi till ett annat stalle och gick pa en dans klubb med lite blandad musik. Det var trevligt med. Det blev lite forro, lite samba o annan musik, och lite mer caipirinha. Vi var val hemma fyra nagon gang. Det var paskafton det.
Men an ar inte resan slut, tre veckor aterstar att uppleva.
Ciao
torsdag 9 april 2009
Salvador
Hej!
Nu sitter jag har i vart hostel som ar valdigt fint och frascht, for omvaxlingsvis. Vi har rest till sa sma stallen att standarden inte alltid varit sa hog. Men man bryr sig inte sa mycket utan tar det man far bara det ar billigt. Fast ibland far man ryck nar man t ex hittar en sked med ett spindelbo i. MYSIGT.
Men har har vi iallafall varit sen i onsdags. Vi skulle akt till Lencois och gjort lite trekking och sen kommit tillbaka hit men det blev inte riktgit sa. Vi traffade ett killgang har som vi borjade hanga med och sa blev det att vi stannade kvar och tog det lite tranquilo istallet. Sa vi har varit pa stranden och druckit ol och varit ute pa lite grejer. Vi har besokt gamla stan Pelourinho som ar Salvador vagga.
Det var har som kolonisatorerna forst borjade bygga. Det finns valdigt manga stora och statliga gamla byggnader i Salvador som berattar att den en gang i tiden var huvudstaden i "den nya varlden".
Jag alskar de gamla kyrkorna som med lite avflagnad farg i kanterna och svart belaggning far nagot mystiskt over sig. Anglarna tittar ner pa en fran kyrktornen med bedjande blickar och krusiduller och ornament slingrar sig over fasaden. De flesta ar stangda for allmenheten och star mest samlar damm med aren och forfaller mer eller mindre. Fast de flesta byggnaderna ar valbevarade.
Pelourinho har alltid varit ett valdigt farligt omrade som dragit mycket fattigt folk som bott i de gamla husen. Men samtidigt har det andats kultur,som det ofta gor i de mer fattigare delarna av Brasilien, och inte for inte kallas Salvador for kulturhuvudstaden. Men nu har de rustat upp stadsdelen och det ar mer inriktat pa turister och att bevara kanslan har, det ar lite skont tycker jag. Jag akte dit sjalv forsta gangen och jag var lite nervos, jag trotsade min instinkt och tog med mig min kamera. Men det var ratt lungt med poliser lite varstans.
Det ar aven har som det hander mest pa kvallarna. i tisdags var vi dar och dansa massor ,afro, axe och samba, mycket roligt. Men efter tolv bor man aldrig stanna dar for da blir det bara tomt och odsligt.
Idag ar det skartorsdag och jag onskar alla en Glad pask.
Halsningar lena, backpacker, andra sidan atlanten, lyssnades pa the knife
Nu sitter jag har i vart hostel som ar valdigt fint och frascht, for omvaxlingsvis. Vi har rest till sa sma stallen att standarden inte alltid varit sa hog. Men man bryr sig inte sa mycket utan tar det man far bara det ar billigt. Fast ibland far man ryck nar man t ex hittar en sked med ett spindelbo i. MYSIGT.
Men har har vi iallafall varit sen i onsdags. Vi skulle akt till Lencois och gjort lite trekking och sen kommit tillbaka hit men det blev inte riktgit sa. Vi traffade ett killgang har som vi borjade hanga med och sa blev det att vi stannade kvar och tog det lite tranquilo istallet. Sa vi har varit pa stranden och druckit ol och varit ute pa lite grejer. Vi har besokt gamla stan Pelourinho som ar Salvador vagga.
Det var har som kolonisatorerna forst borjade bygga. Det finns valdigt manga stora och statliga gamla byggnader i Salvador som berattar att den en gang i tiden var huvudstaden i "den nya varlden".
Jag alskar de gamla kyrkorna som med lite avflagnad farg i kanterna och svart belaggning far nagot mystiskt over sig. Anglarna tittar ner pa en fran kyrktornen med bedjande blickar och krusiduller och ornament slingrar sig over fasaden. De flesta ar stangda for allmenheten och star mest samlar damm med aren och forfaller mer eller mindre. Fast de flesta byggnaderna ar valbevarade.
Pelourinho har alltid varit ett valdigt farligt omrade som dragit mycket fattigt folk som bott i de gamla husen. Men samtidigt har det andats kultur,som det ofta gor i de mer fattigare delarna av Brasilien, och inte for inte kallas Salvador for kulturhuvudstaden. Men nu har de rustat upp stadsdelen och det ar mer inriktat pa turister och att bevara kanslan har, det ar lite skont tycker jag. Jag akte dit sjalv forsta gangen och jag var lite nervos, jag trotsade min instinkt och tog med mig min kamera. Men det var ratt lungt med poliser lite varstans.
Det ar aven har som det hander mest pa kvallarna. i tisdags var vi dar och dansa massor ,afro, axe och samba, mycket roligt. Men efter tolv bor man aldrig stanna dar for da blir det bara tomt och odsligt.
Idag ar det skartorsdag och jag onskar alla en Glad pask.
Halsningar lena, backpacker, andra sidan atlanten, lyssnades pa the knife
torsdag 2 april 2009
Hej nu ar jag i Salvador, dagarna i Brasilien borjar rinna ut, pa gott och ont. Fast an ar det tva veckor kvar, mais ou menos (mer eller mindre).
Men Jericocoara var verkligen vad jag behovde. Jag akte upp dit sjlav utan Moa och Mary, kanske bor tillaggas. Jag kande for att komma bort och tanka och upptacka lite sjalv och anvanda min fa portugisiska kunskaper.
Jericoacoara ar som sagt en liten stranby med runt 1000 invanare och hela staden ar byggd pa strand och det ligger precis vid en stor vidstrackt strand. Perfekt for langa promenader, langa tankar som inte tar slut och ett lungt tempo.
Sa jag tog mitt pick och pack och lamnade de andra i Teresina och akte till Sobral for att dar hitta en buss till denna avlagsna ort. Val nar jag hittat en minibuss som det stod Jercocoara pa sa betydde det inte att man kom fram dit. Utan man fick sen ta en terrangjeep som skumpade och bumpade sig igen sanddynor, gigantiska vattenpolar och kosso,asnor och annat. Det tog i sig cirka en och halv timma. Men val framme letade jag uppe ett mycket billigt och bra stalle att bo, efter mycket om och men.
Forsta natten ensam fick jag lite panik av att vara just ensam. Jag bokade forst ett rum pa ett dyrare stalle men insag att jag inte kunde bo pa ett stalle som var fullt med par och ett stort gang som firade sina kompisar som gift sig. Det fanns inte sa mycket plats for mig dar.
Det stallet som jag bodde pa var tomt och jag kunde mer vara for mig sjalv. Men sen borjade utforska denna lilla by for vad den kunde erbjuda. Och jag har faktiskt tagit surf-och sandboard lektioner vilket var valdigt kul. Sen har jag akt pa lite turer och sett lite saker som man skulle se.
Och en dag sa gick jag pa en egen hikeing och kom till en lang alldeles tom strand och hade en mycket skon dag.
Jag har inte umgatts med sa manga, det blev inte sa. Det var lagsasong dar och min pousada jag bodde pa var tom. Men jag var inte ute for att traffa nagon och jag var knappt ute for att uppleva "stora grejer". Jag ville vara for mig sjalv och skriva lite, mala, ta fina kort och tanka pa djur, natur, hur saker och ting fungerar och resten=).
De har jag gjort de senaste dagarna. Men nu ska jag uppleva de sista tva veckorna i Brasilien och insupa atmosfaren tills mina lungor kollapsar.
Ha det bra sa lange, jag tanker pa er.
Kramkram
Men Jericocoara var verkligen vad jag behovde. Jag akte upp dit sjlav utan Moa och Mary, kanske bor tillaggas. Jag kande for att komma bort och tanka och upptacka lite sjalv och anvanda min fa portugisiska kunskaper.
Jericoacoara ar som sagt en liten stranby med runt 1000 invanare och hela staden ar byggd pa strand och det ligger precis vid en stor vidstrackt strand. Perfekt for langa promenader, langa tankar som inte tar slut och ett lungt tempo.
Sa jag tog mitt pick och pack och lamnade de andra i Teresina och akte till Sobral for att dar hitta en buss till denna avlagsna ort. Val nar jag hittat en minibuss som det stod Jercocoara pa sa betydde det inte att man kom fram dit. Utan man fick sen ta en terrangjeep som skumpade och bumpade sig igen sanddynor, gigantiska vattenpolar och kosso,asnor och annat. Det tog i sig cirka en och halv timma. Men val framme letade jag uppe ett mycket billigt och bra stalle att bo, efter mycket om och men.
Forsta natten ensam fick jag lite panik av att vara just ensam. Jag bokade forst ett rum pa ett dyrare stalle men insag att jag inte kunde bo pa ett stalle som var fullt med par och ett stort gang som firade sina kompisar som gift sig. Det fanns inte sa mycket plats for mig dar.
Det stallet som jag bodde pa var tomt och jag kunde mer vara for mig sjalv. Men sen borjade utforska denna lilla by for vad den kunde erbjuda. Och jag har faktiskt tagit surf-och sandboard lektioner vilket var valdigt kul. Sen har jag akt pa lite turer och sett lite saker som man skulle se.
Och en dag sa gick jag pa en egen hikeing och kom till en lang alldeles tom strand och hade en mycket skon dag.
Jag har inte umgatts med sa manga, det blev inte sa. Det var lagsasong dar och min pousada jag bodde pa var tom. Men jag var inte ute for att traffa nagon och jag var knappt ute for att uppleva "stora grejer". Jag ville vara for mig sjalv och skriva lite, mala, ta fina kort och tanka pa djur, natur, hur saker och ting fungerar och resten=).
De har jag gjort de senaste dagarna. Men nu ska jag uppleva de sista tva veckorna i Brasilien och insupa atmosfaren tills mina lungor kollapsar.
Ha det bra sa lange, jag tanker pa er.
Kramkram
fredag 27 mars 2009
Hej nu var det nog ett tag sen jag skrev tror jag?
Vi lamnade iallafall nationalparken for nagra dagar sen och tog massa bussar for att komma till Jericoacoara( det tog tva dagar och fryar bussar). Men jag ar valdigt nojd att vara har.
Men nationalparken var jattefin. Vi borjade med att fa en guidad tur och kolla pa lite grottmalningar och fa ga runt i naturen. De var faktiskt valdigt valbarvarade. Man kunde tydligt se avbildade manniskor (streckgubbar) som gjorde olika rorelser, som att dansa, jaga etc. Och de gjorde skillnad pa man och kvinnor och vissa djur sag man tydligt vilka det var. Det var skoldpaddor, capivaror, fiskar och andra djur som jag inte forstod var det var for nagot. Varan guide pratade bara portugisiska. Nationalparken var inte sa anpassad for utlandska turister som pratade engelska, den var mest for sydamerikanska turister och brassar. Men det var intressant med att for en gangs skull inte ga i alla andra backpackers spar. Och vi forstod guiden ratt bra.
Men sen fick vi ga till ett keramikstalle o kika lite och ata mat dar. Jag kopte lite keramik till mig sjalv, sen fick vi ga pa museum. Det var sadar. De hade stora bilder pa parken med inklippta malade forhistoriska djur och nakna manniskor som malade i grottorna och det sag lite konstigt, men komiskt ut. Och sen fanns det lite stenar o skelett, men med portugisisk text. Men museet lag i samma byggnad som arkeologernas kontor o vi fick faktiskt folja med o se pa deras arbete o nar de holl pa och pensla bort jord och se vad deras nasta projekt var etc. Det var intressant.
Dagen efter gick vi lite mer trecking. Vi fick folja med en buss fnittriga och hogljudda, men trevliga tandlakarstudenter upp i bergen och beskada fina utsikter. De var inte lika bra forberedda som vi pa att klattra och ga mycket, med sma klackskor och flipflops. De snavade mest fram och tyckte nog det var lite jobbigt. Men vi vi var overallt och foljde guiden hack i hal och han tog oss ut till de brantaste omradena. Och de andra blev hemskt oroliga da och skrek hela tiden cuidado! (akta!). Sen fick vi komma ner och se mer grottmalningar. De ar faktiskt valdigt coola. Men jag sag ocksa varldens monster spindel, storre an min hand!!
Jag blev lite radd men tittade anda pa sakert avstand, det tyckte jag var lite modigt. Det ar mycket laskigt man gor har. Men det var en fin nationalpark.
Tills nasta gang hej da
Vi lamnade iallafall nationalparken for nagra dagar sen och tog massa bussar for att komma till Jericoacoara( det tog tva dagar och fryar bussar). Men jag ar valdigt nojd att vara har.
Men nationalparken var jattefin. Vi borjade med att fa en guidad tur och kolla pa lite grottmalningar och fa ga runt i naturen. De var faktiskt valdigt valbarvarade. Man kunde tydligt se avbildade manniskor (streckgubbar) som gjorde olika rorelser, som att dansa, jaga etc. Och de gjorde skillnad pa man och kvinnor och vissa djur sag man tydligt vilka det var. Det var skoldpaddor, capivaror, fiskar och andra djur som jag inte forstod var det var for nagot. Varan guide pratade bara portugisiska. Nationalparken var inte sa anpassad for utlandska turister som pratade engelska, den var mest for sydamerikanska turister och brassar. Men det var intressant med att for en gangs skull inte ga i alla andra backpackers spar. Och vi forstod guiden ratt bra.
Men sen fick vi ga till ett keramikstalle o kika lite och ata mat dar. Jag kopte lite keramik till mig sjalv, sen fick vi ga pa museum. Det var sadar. De hade stora bilder pa parken med inklippta malade forhistoriska djur och nakna manniskor som malade i grottorna och det sag lite konstigt, men komiskt ut. Och sen fanns det lite stenar o skelett, men med portugisisk text. Men museet lag i samma byggnad som arkeologernas kontor o vi fick faktiskt folja med o se pa deras arbete o nar de holl pa och pensla bort jord och se vad deras nasta projekt var etc. Det var intressant.
Dagen efter gick vi lite mer trecking. Vi fick folja med en buss fnittriga och hogljudda, men trevliga tandlakarstudenter upp i bergen och beskada fina utsikter. De var inte lika bra forberedda som vi pa att klattra och ga mycket, med sma klackskor och flipflops. De snavade mest fram och tyckte nog det var lite jobbigt. Men vi vi var overallt och foljde guiden hack i hal och han tog oss ut till de brantaste omradena. Och de andra blev hemskt oroliga da och skrek hela tiden cuidado! (akta!). Sen fick vi komma ner och se mer grottmalningar. De ar faktiskt valdigt coola. Men jag sag ocksa varldens monster spindel, storre an min hand!!
Jag blev lite radd men tittade anda pa sakert avstand, det tyckte jag var lite modigt. Det ar mycket laskigt man gor har. Men det var en fin nationalpark.
Tills nasta gang hej da
onsdag 18 mars 2009
Teresina
Hej igen, forra meddelandet forsvann. Nu ar vi i Teresina och ska bara stanna har over dagen. Vi ska ta en nattbuss senare till Sao Raimundo for att aka till en nationalpark. Parken heter "PArque nacional da serra da capivara" och det ar en park med ca 30000 hallristningar som ar mellan 10000 till 30000 ar gamla. Det ska bli valdigt intressant. Det ar den aldsta sparet efter manniskan i sydamerika. Men man ar ratt trott efter natt bussresor, det ar svart att fa sova nagot.
Men vi kom iallafall fran Fortaleza dar vi var i tva dagar. Det var overaskande bra faktiskt. Forst var det mest dott, skrapigt pa gatorna och overallt sa folk att det var farligt. Men vi stannade och utforskade staden lite. Vi gick och kollade in ett stort marknads omrade och tittade pa kyrkor. Jag vill titta pa en jattevacker teater i jugendstil men den var stangd, trakigt.
Sen pa kvallen hade vi blivit inbjudna till en klubb dar de spelade bl.a forro (da kunde vi inte saga nej).
Sa pa kvallen begav vi oss till "Pirata bar". Jag blev ratt skeptisk forst, det var mest medelalders, brasilianska turister med farglada tunikor och personalen gick runt med faniga sjorovar klader. Och de hade ett stort sjorovar skepp inne i lokalen. Men vi gav det en chans och gick in och forst var det forro musik och det var ju trevligt bara det att det var par sa langt man sag och ingen bjod upp en. Men da var det bara att bjuda upp sjalv och de hade faktiskt dansare som jobbade med att dansa dar, sa helt lottlos var man inte. Sen hade det en show och det blev nagon slags ringdans ( lite mallorca over det hela). Men sen blev det lite mer trummusik och man kunde sjalv och det var ett bra band. Och helt plotsligt nar vi stod dar och dansa samba (som vanligt) sa vandes stralkastarna mot oss och sangaren sa Dansa!dansa! Sa da fick vi var egen lilla uppvisning och det var valdigt kul. Och vi slappte loss mer och mer ju senare det blev och da borjade det naturligtvis osregna. Men vi var ju redan genomsvettiga sa vi fortsatte och hoppa runt i regnet och hade galetkul. Det var anda 25 grader sa vi overlevde hallregnet. Men ett riktigt turiststalle visade sig vara valdigt kul!
Och dagen efter fick vi grattis danslektioner av en dansare som jobbade dar och han tog med oss till en jatte fin strand dar vi tog det lungt hela dagen. Sa man ska inte alltid lita pa forsta intrycket av en stad utan forsoka kanna av atmorsfaren. Kanske blev lite hastigt nu men datatiden rinner ut.
Men jag mar bra och hoppas ni mar bra
kramkram
Men vi kom iallafall fran Fortaleza dar vi var i tva dagar. Det var overaskande bra faktiskt. Forst var det mest dott, skrapigt pa gatorna och overallt sa folk att det var farligt. Men vi stannade och utforskade staden lite. Vi gick och kollade in ett stort marknads omrade och tittade pa kyrkor. Jag vill titta pa en jattevacker teater i jugendstil men den var stangd, trakigt.
Sen pa kvallen hade vi blivit inbjudna till en klubb dar de spelade bl.a forro (da kunde vi inte saga nej).
Sa pa kvallen begav vi oss till "Pirata bar". Jag blev ratt skeptisk forst, det var mest medelalders, brasilianska turister med farglada tunikor och personalen gick runt med faniga sjorovar klader. Och de hade ett stort sjorovar skepp inne i lokalen. Men vi gav det en chans och gick in och forst var det forro musik och det var ju trevligt bara det att det var par sa langt man sag och ingen bjod upp en. Men da var det bara att bjuda upp sjalv och de hade faktiskt dansare som jobbade med att dansa dar, sa helt lottlos var man inte. Sen hade det en show och det blev nagon slags ringdans ( lite mallorca over det hela). Men sen blev det lite mer trummusik och man kunde sjalv och det var ett bra band. Och helt plotsligt nar vi stod dar och dansa samba (som vanligt) sa vandes stralkastarna mot oss och sangaren sa Dansa!dansa! Sa da fick vi var egen lilla uppvisning och det var valdigt kul. Och vi slappte loss mer och mer ju senare det blev och da borjade det naturligtvis osregna. Men vi var ju redan genomsvettiga sa vi fortsatte och hoppa runt i regnet och hade galetkul. Det var anda 25 grader sa vi overlevde hallregnet. Men ett riktigt turiststalle visade sig vara valdigt kul!
Och dagen efter fick vi grattis danslektioner av en dansare som jobbade dar och han tog med oss till en jatte fin strand dar vi tog det lungt hela dagen. Sa man ska inte alltid lita pa forsta intrycket av en stad utan forsoka kanna av atmorsfaren. Kanske blev lite hastigt nu men datatiden rinner ut.
Men jag mar bra och hoppas ni mar bra
kramkram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)